Den segerbringande

En 28-årig enbarnsmors tankar och funderingar. Varför bloggen heter som den gör får du själv fundera över.

My Photo
Name:
Location: Sthlm, Sweden

Saturday, October 21, 2006

Sexkupp??

Satt och tittade på Sveriges Televions 50-års kalas på tv igår (då jag missat att Breaveheart gick på 6:an). Det var dock inte en helt bortkastad stund då jag tycker det var endel vettiga artistframträdanden och roliga glimtar på vad som hänt de senaste 50 åren.

Mot slutet av föreställningen kommer Lena Ph ut på scen och ska göra sitt sista framträdande. Toastmastern Lars Adaktusson presenterande det hela och säger lite sarkastiskt att det här inte är lämpligt för barn.

Lena börjar sjunga och gör enligt mig ett ganska roligt framträdande men med tanke på all skit hon fick som programledare för svenska melodifestivalen så inser jag ganska snabbt att det här kommer man få läsa om i tidningarna i morgon bitti, och mycket riktigt, det första jag ser när jag tittar igenom aftonbladet.se´s förstasida är: "Lena Ph:s sexkupp-Klämde på brösten och rökte - medan hon sjöng barnvisor".

Är det verkligen någon som tycker att det här var olämpligt och dessutom riktat till barn så att det finns någon anledning att på fullaste allvar bli upprörd? I så fall är jag rädd för dessa människor mer än jag tycker illa om hennes framträdande.

Jag tycker Lena Ph är en frisk fläkt i vårt avlånga land. Hon är kul och hon vågar göra saker ingen annan vågar och dessutom gör hon det bra.

Tack Lena för ett kul nummer, och till er moraltanter och farbröder där ute. Ni är självklart berättigade till er uppfattning om saker, men hallå. Det kanske är dags att rannsaka sig själv när man måste se ett framträdande för vuxna klockan 22 på kvällen som olämpligt. Bort med alla dessa hysteriskt tråkiga och ointelligensta dockusåpor som sänds på mer barnvänlig tid istället. Inte bara för att rädda barnen från dem utan för att vi andra ska slippa se eländet också.

Friday, October 20, 2006

Skål!!

Jag höjer mitt glas med rödvin och skålar med de som känner att de vill vara med.

Efter drygt en månad i "storstan" har jag sluppit ifrån arbetslösheten.
I've got a job. Underbart!

SKÅL!!!

Sunday, October 15, 2006

Mer eller mindre lämpliga tillhyggen.

Okej, allvarligt talat. Vad är det för en sjuk människa som tar sin bebis som tillhygge för att dra till sin sambo?

Hon kom hem efter att ha varit ute och druckit en kväll. Hon säger själv att "hon kom hem och då fick hon spelet". Började bråka och slåss med sambon och väljer i det läget att plocka upp den 4 veckor gamla bebisen och använda den som slagträ mot sambon. Bebisen hamnade i koma med spräckt skalle.

Den här kvinnan ska inte bara anmälas för vanvård av barn och grov misshandel, hon ska låsas in i ett rum med bara mjuka saker och bära kramtröja för all framtid! (och då är jag snäll)

(Källa: aftonbladet.se)

Thursday, October 12, 2006

Monarkin "i kris" (?) och dåliga förebilder.....

Hjälp, nu är de på tapeten igen. Vårt svenska kungahus.

Kungen har varit på en privat maskerad med temat "Afrika" och valde att klä ut sig till en afrikansk hövding.

Att han vågar!

Inte nog med det, han målade sig svart i ansiktet.

Karln är ju rasist!!

Nej men allvarligt talat, att någon ens ids skriva om något så larvig. Finns det verkligen folk som på fullaste allvar blir upprörda av detta? Sorligt nog är tydligen svaret ja. Jisses.
Jag citerar:
"Folkpartisten Mikael Trolin, 42, är son till kwandafolkets kung i Nigeria. Han tycker att den svenske kungen borde tänka sig för in-nan han går på sådana här maskerader.
- Kungen ska ha rätt att få festa och ha kul. Men han måste tänka på att han är kung för hela Sverige, där en femtedel har invandrarbakgrund, säger Mikael Trolin."
(hämtar ut aftonbladet.se)

Jaha? Vad gjorde han nu som var fel? Det var faktiskt inte så att han dumförklarade nån afrikan eller nått annat folkslag. Men nu för tiden är det viktigare att leta efter fel än att se på nått som roligt eller kanske till och med vända på det till något positivt. Jag tycker det är dags att säga något bra om kungahuset och kungen istället så jag påminner alla om hur vår svenska kung valde att reagera på en händelse på ett klockrent och underbart sätt som visar klass och fingerspettskänsla.

Kungen fick en tårta i ansiktet av nån yngre kille som ville "krossa monarkin" eller nått, när han var ute på nått besök i Sverige. Kungens sätt att reagera var att torka bort tårtan ur ögonen, slicka sig om munnen och säga "Mmm, jordgubbstårta, min favorit". Sen kollade han att killen som vid det här laget var nedpressad mot asfalten av hans vakter faktiskt mådde bra.

Underbart!

Jag såg något när jag var på väg till dagis för att hämta min dotter idag som störde mig bra mycket mer än vad kungen väljer att göra på sin fritid.

Jag mötte en hel grupp med barn och några vuxna. Skulle gissa på att det var 2 lågstadieklasser och 3 eller 4 lärare. Med en lärare i spetsen och handhållande mer eller mindre bra gick ALLA på felsida vägen. Varför gick den första lärare på fel sida vägen? Varför reagerade ingen annan av läraren på att de gick på FEL SIDA VÄGEN? Redan när jag och min dotter började ta promenader så påtalade jag för henne vilken sida vägen man går på. Kanske är det jag som överdriver men de människor som ska ta hand om våra barns utbildning ska väl för tusan veta vilken sida på vägen man går på och även om de skiter i det när de är ute och går själva så borde de väl åtminstone ha förstånd att göra rätt när barnen är med dem. Eller?

Jag gick på rätt sida vilket innebar att när vi väl möttes så hade vi krockat om inte jag flyttade på mig, för du ska inte tro att läraren reagerade på att den person de mötte gick på samma sida vägen som dem. Nej då. Han stannade till och med till när de mötte mig för att fråga om vägen dit de skulle och gick sedan vidare.

Låt oss alla hoppas att de gör ett bättre jobb vad gäller resten av utbildningen i klassrummet. Känner en lärare och vet att hon både är intelligent och vet hur det fungerar när man är ute och går så jag är egentligen inte speciellt oroad.

Friday, October 06, 2006

Dåliga mammor???

Läste en artikel idag på aftonbladet.se angående "dåliga mammor"
(http://www.aftonbladet.se/vss/foraldrar/story/0,2789,902020,00.html). Den här diskussionen har varit på tapeten en hel del sen en mamma i USA för nått år sen erkände att hon hellre spenderade tid med sin man än sina barn och faktiskt skulle välja honom före barnen om hon tvingades välja. Detta skapade en jättedebatt i USA där en oändligt stor samling av "hemma-mammor" gick till angrepp verbalt och tyckte att denna kvinnan inte älskade sina barn och att hon var en väldigt dåliga mamma. Tyvärr hade hela debatten snedvridits och allt dessa hysteriska bullmammor såg var det som var fel, inte det denna kvinnan egentligen ville säga.

Hon försökte ge mammor som faktiskt kunde känna att de ville lämna bort sina barn ibland, ville ha egen tid, inte ville läsa boken en gång till eller helt enkelt ville se på nått annan är barnprogram på tv en röst. Man är inte en dålig mamma för att man inte vill umgås med sina barn hela tiden. Hon sa även att hon älskade sin man mer än sina barn och menade med detta att hon älskade dem på olika sätt. Tycka vad man vill om hur hon uttryckte sig men ligger det inte nått i det hon egentligen ville ha sagt. Inte ska man väl ha dåligt samvete för att man inte vill vara mamma hela tiden.

Efter att nu ha varit ifrån min dotter i 4 dygn ska jag villigt erkänna att det varit jätteskönt. Jag har absolut saknat henne massor men att få sova länge på morgonen, kunna åka till affären utan att ha nån som " vill ha" hela tiden och unna mig en klippning är inget som känns skamligt. Tvärtom känns det som om det är något man måste få göra för att fungera som en mamma. Bara för att jag inte orkar hela tiden eller inte vill jämt så betyder inte det att jag älskar min dotter mindre. Jag tror snarare att en mamma som ser till att inte göra ALLT för barnet hela tiden är en bra mamma.

Fram för mammor som vågar erkänna att det faktiskt inte är roligt jämt, som vågar ställa krav och som inte gör sitt barn till en bortskämd liten snorunge.

Stå på er!

Thursday, October 05, 2006

Tidsfördriv.

Efter en uppmaning av Cee (Cees Corner) svara jag här på några frågor mest för att fylla lite tid.


1. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4 - vad står där?
"guldskrift på klingan som inte lät sig läsas. Jarlen hade försiktigt lagt" hämtar ut Arvet efter Arn av Jan Guilluo

2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?
DVD-hyllan bredvid tv-bänken.

3. Vad var det senaste du såg på tv?
Vänner på kanal5.

4. Utan att se efter, gissa vad klockan är:
19:35...rätt svar va 19:31, inte helt fel ute då.

5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
Grannen ovanför som flyttade en stol eller nått.

6. När var du senast utomhus och vad gjorde du då?
För 10 minuter sen då jag kom hem från att ha varit och storhandlat. Gick 2 meter från bilen till ytterdörren.

7. Vad tittade du på innan du började svara på den här undersökningen?
Cees blogg.

8. Drömde du något inatt? I så fall - vad?
Oj, jag har för mig att jag kom ihåg en dröm imorse men nu är den som bortblåst. Hoppas det inte var om nån hysterisk snygging.

10. När skrattade du senast?
När jag pratade med en väninnan i telefon tidigare idag.

11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
Ett kort på min dotter, 2 ljusstakar med 6 mörkröda ljus i, 2 tavlor och en bomerang.

12. Har du sett något konstigt på sistone?
Såg mitt ex i kläder han aldrig skulle ha satt på sig förens han träffade sin nya.

13. Vad tycker du om den här utmaningen?
Ett ok tidsfördriv med lite annorlunda frågor.

14. Vilken var den senaste film du såg?
"Kate & Leopold" med Meg Ryan och Hugh Jackman. Helt okej.

15. Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa?
Oj...nu blev jag lite ställd. Jag skulle köpa allt jag kände att jag och min dotter behövde. Även spendera mycket pengar på familj och vänner.

16. Berätta något om dig själv som folk inte känner till.
Jaha, nått som folk inte vet. Hm. Jag har en tatuering. Fast det vet nog de flesta som känner mig.

17. Om du kunde förändra EN sak i världen, utan att ta hänsyn till politik och skuldkänslor, vad skulle det vara?
Då skulle jag se till så miljön blev bättre då det inte är hållbart att leva som vi gör nu länge till.

18. Tycker du om att dansa?
Ja det är väl rätt så roligt. Beror förståss på vad det är för storts dans.

19. George Bush?
Är USA's president.

20-21. Vad skulle dina barn heta, pojke resp. flicka?
Jag har ju redan en flicka och vad hon heter tänker jag inte säga här. Pojknamn finns många fina. Jag har alltid gillat Albin men det tog en nära vän till sin lilla guldklimp så det blir det inte om det skulle bli ett gossebarn nån dag.

22. Skulle du nånsin överväga att bo utomlands?
Helst inte.

23. Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten?
Å vad bra att du kom, har några frågor jag tänkt på ett tag...

24. Vilka fyra personer vill du ska svara på de här frågorna?
Alla som läser får gärna svara! Alla som läser får också strunta blankt i det.

Sunday, October 01, 2006

Inte utan min dotter, eller??

Hjälp, jag ska spendera 4 dygn utan min dotter. Hur ska jag överleva. Låter verkligen totalt patetiskt men jag har inte varit ifrån henne mer än 10 timmar tror jag och nu ska hon iväg till sin pappa från måndag-fredag. Kommer kännas jättetomt utan min lilla ängel.

Tja, ängel och ängel. Idag var hon ett monster när vi åkte buss men det är en helt annat historia. Låt oss säga att det slutade med att jag höll fast henne mot högljuda protester under en 5 minuters resa. TACK OCH LOV så var resan inte längre än så.

Åter till det faktum att vi ska vara åtskillda i 4 dygn. Problemet är väl inte att jag inte överlever utan henne men det kommer kännas väldigt konstigt. 4 dygn av bara mig själv. Hoppas jag är rolig att umgås med *s*. Ska passa på att njuta och slappna av dock. Åka och klippa mig. Åka in till stan och gå omkring för mig själv och titta på folk och slippa känna stressen av att hon är uttråkad eller vill nått som inte jag vill. Ska träna, ta lång promenader, prata i telefon och läsa böcker. Se en film, avnjuta avslappnade måltider och sova så länge som jag själv vill på morgonen. Men hjälp vad jag kommer sakna henne.

Det jobbigaste i det hela är att jag inte känner så stort förtroende han som nu ska ta hand om henne (alltså hennes far). Hur många skulle vilja lämna sitt barn till en "man" med en 14 årings mentalitet? Inte många skulle jag tro. Dock måste jag ge detta en chans för jag ser det som hennes rättighet att få träffa sin pappa, så länge det är under förutsättningar som är bra för henne. Nu är det bara att hålla tummarna för att han inser att detta är en stor omställning för henne och att det kommer kunna vara lite vanskligt till och från. Dock talar jag nu om "mannen" som ser sig själv som viktigast i alla lägen.

Va, undrar du hur det kommer sig att jag varit tillsammans med denna varelsen? Du, det gör jag också nu såhär i efterhand.

Hur som helst. Imorgon är dagen då jag för 4 dygn släpper taget om det som är mest värdefullt för mig. Se för fan till att ta hand om henne väl nu!