4 år, en sjukdom?

Jag har sedan länge varit medveten om att jag är bra på att prata. Jag pratar mer än gärna, mycket, ofta och länge men jag kan tack och lov faktiskt lyssna på andra också.

Min dotter kan också prata, men jäklar, snacka om att jag har funnit mig "överman" i ämnet. Hon pratar jämt, hela tiden och alltid och hon vet absolut INTE när det är dags att hålla munnen stängt.

För någon månad sen var vi på närakuten då hon råkat ut för en lite olycka gällande sina händer och en giftig växt. Hur som helst, efter att min dotter pratar oavbrutet i 5 minuter med hon i mottagningsluckan lyckades sjuksköterskan innanför glasen få en syl i vädret och frågade henne då hur gammal hon var. Stolt visade hon upp 4 fingrar och sa: "Så här". Sköterskan svarade skrattandes: "Tänk jag kunde tro det. Precis som en 4 åring. Pratar hela tiden". Hon vände sig sen mot mig och sa: "Hade hon inte pratat hade hon nog varit rikigt dålig".

Ett annat tillfälle när jag fått kommentarer gällande detta var när mormor och morfar varit barnvakt. Morgonen därpå ringde jag för att kolla läget och morfar säger då: "Pratar hon alltid? Våra öron blöder".

När min pojkvän berättade för en bekant att han träffat en tjej med barn, närmare bestämt en 4 åring fick han frågan:" Pratar hon hela tiden" varpå han sanningsenligt svarade ja. Hans arbetskollega bara skrattade och sa att han själv hade en 4 åring så han förstod.

Alltså, 4 år är inte bara en ålder utan en sjukdom, en "jagpratarhelatidenoavbrutetomingenhindrarmig" sjukdom.

Men hon är söt :-)

Jag ville inte, men jag kan inte låta blir.

Tittade på deltävling ett i melodifestivalen igår. Efteråt kan jag medge att jag hade haft mer nöje av att dra ut tånaglarna med en tång lååååångsamt lååååångsamt till och från.

Kunde inte motstå att läsa kommentarer som människor idag har skrivit om tävligen, deltagana och programledaren. Att en människa i samma mening kan hylla Anna Book för att direkt efter trycka ner Luuks programledarinsats är för mig ofattbart. Människor är verkligen rädda för någon som vågar ta plats på ett ironiskt sätt. Se bara på förra året när Lena Philipsson som var helt underbar fick skit hela tiden för att hon var "lite grov i mun". Ja jäklar. Stackars moralsverige.

Att någon tycker att Anna Book är bra är för mig ett mysterium som troligen aldrig kommer lösas. "Jo, men hon är så mysig och folklig." *KRÄKS*

Hade inte Luuk varit programledare hade jag nog inte fått ut någonting alls av gårdagens "föreställning". Den enda låten som var ok var låt nummer två med Andersson & Gibson. En rätt mysig låt även om det kanske var fel forum för den.

Bara för att skriva nått....

...så inspireras jag av Cees corner och gör ett test och manligt och kvinnligt.

Min kvinnliga sida:
[ ] Köpt en hårfön? (Andra har köpt åt mig)
[x] Sminkat mig i annat avseende än att se rolig ut?
[x] Följt med som smakråd vid en shoppingrunda?
[x] Pratat känslor?
[x] Tänkt på att matcha mina kläder?
[x] Berömt en person av manligt kön för sitt utseende?
[x] Ringt upp en person utan konkret syfte? (hahaha)
[x] Funderat på namn åt mina barn?
[ ] Insett storheten hos Barbra Streisand?
[ ] Druckit Cosmopolitan?
[x] Sett ett avsnitt av "Sex and the city"?
[x] Sett två avsnitt av "Sex and the city"?
[x] Känt mig sugen på en kopp te? (dagligen)
[x] Känt glädje över att få blommor i present ?
[x] Gjort någonting romantiskt på eget initiativ?
[ ] Blivit arg utan anledning?
[x] Gråtit efter 9 fyllda år?
[ ] Brytt mig om H&M:s val av modell?
[x] Pratat skvaller? (beror väl på vad man menar med skvaller förståss.)
[x] Varit arg/sur utan att tala om det?
[x] Kramat en kille?
[x] Dansat?
Totalt: 17 poäng

Min manliga sida:
[x] Ljugit om hur mycket jag har druckit?
[x] Ätit en blodig stek?
[x] Läst en biltidning? (Fast det var skittråkigt)
[x] Framgångsrikt använt en borr, hammare och diverse andra redskap?
[x] Lovat att ringa dagen efteråt och sedan struntat i det?
[x] Skött grillen under en grillfest?
[x] Läst en bok av Jan Guillou? (Ja, absolut. Fler än en. Han är jättebra ju)
[ ] Läst ett nummer av Slitz?
[ ] Dunkat någon i ryggen i syfte att få denne att känns sig uppskattad?
[ ] Känt mig hungrig efter att ha ätit en hel pizza?
[ ] Gått på en Ulf Lundell-konsert ?
[ ] Använt händerna till att slå någon i syfte att skada denna person?
[ ] Sett alla Die Hard och Rockyfilmerna?
[x] Diskuterat bröst? (Har nog hänt. Fast troligen inte på samma sätt som en man)
[ ] Gjort lumpen?
[ ] Läst Nick Hornby?
[x] Känt mig nödgad att bräcka någon i armbrytning?
[x]Känt mig häftig över att åka jättefort i en bil?
[ ] Enbart stirrat snettuppåt vid besök på en pissoar? (Har inte varit på en pissoar, faktiskt)
[x] Lagat någonting på egen hand? (Ja, men herre gud)
[x] Skrikit "kom igen nu gubbar" på en fotbollsplan? (Vet inte om jag skrek gubbar men...)
[ ] Tävlat i att dricka öl?
Totalt: 12 poäng.


Jaha, då var det gjort och jag kände mig inte ett dugg mer vis eller så. Men jag fördrev en liten stund av morgonen då jag väckts alldeles för tidigt av en 3.5åring som tycker att är det lördag får man äta lördagsgodis till frukost. Jag är mycket tveksam.

Se upp i backen........

...fyra hål i nacken.

Nej, det har absolut inte blivit några hål i nacken, men pulkaåkning DET har det blivit massor av nu när snön äntligen kommit. Har varit ute mer eller mindre varje dag nu sen snön kom förra helgen. På med bra kläder, sen är det snöänglar, pulkåkning och skratt för hela slanten. Jag kan inte hjälpa det, jag tycker det är jätte roligt.

I år är min dotter stor nog för att själv kunna njuta till fulla av det. Dessutom är man "världens bästa mamma" när man tillsammans med sin 3,5 åring på en och samma pulka åker ner för backen i världens fart. Klart man vill fortsätta då, då när man äntligen känner sig som idol för en stund.

Det bästa med pulkaåkning (eller vad man nu väljer för "färdmedel") är att både föräldrarna och barnen alltid ser ut att ha så roligt. Det är inte som på sommaren när man står och puttar på den där förbannade gungan. Jisses så trist det är. Visst är det roligt att göra någonting tillsammans med sitt barn men det blir bra mycket roligare när vi båda tycker att det är kul.

Skillnaden på att vara barnslig och att ha barnasinnet kvar som det så fint heter är nog att barnslig är den som inte vågar göra vad den egentligen vill medans den med barnasinnet kvar kastar sig ut för pulkabacken med ett leende på läpparna.

Var ett tag sen sist...

Nu var det ett tag sen man skrev nått. Kan väl inte påstå att jag haft jätte mycket att göra, har mest varit trötthet och brist på inspiration som varit orsaken.

För att uppdatera nyfikna. Den lyckade dejten visade sig vara mindre lyckad efterhand och är nu ett minne blott. Kan inte påstå att det gör mig sådär jätte mycket. Lägger inte nån energi på saker som inte tillför mig nått mer än problem.

Vad har mer hänt? Tja, tycker mest det flyter på som vanligt. Det är massor av snö ute. Nått som både jag och dottern uppskattar. Idag ska vi ut och göra snöänglar. Lovar att återkomma snart med ett vettigt inlägg.

Må väl!

Berenikes årskrönika...

Ja, då har ett år till gått. Inte av mitt bloggande för där har det väl bara gått knapp ett halvår, men om vi pratar rena kalenderår så har faktiskt ett år gått förbi snart. Så vad har nu hänt egentligen.

Jag ska villigt erkänna att jag knapp kommer ihåg det första halvåret då det hänt bra mycket mer från slutet av maj och framåt så jag väljer att sammanfatta det första halvåret som tråkigt, för det var det nog, dock med sina ljusglimtar.

I slutet av maj uppfanns den nu mera klassiska kommentaren "Det blev lite tråkigt" och mitt ex valde att bete sig mindre beundransvärt och moget och har "lite kul" vid sidan av men inte vara man nog att kunna välja hur han ville ha det framöver så jag gjorde det valet åt honom. Sa tack och hej och började söka lägenhet i storstan igen.

Månaderna juni, juli och augusti var några av de vidrigaste och tråkigaste i mitt liv. Fanns dock små ljusglimtar, bland annat mycket goda vänner som verkligen ställde upp och visade precis hur en vän ska svara. Augusti avslutades med en grillfest i goda vänners lag för att säga tack och hej, vi ses och hörs. Juli var dessutom månaden jag fick veta att jag fått en lägenhet precis där jag ville.

September var en spännande månad. Tog mina saker och flyttade drygt 40 mil med min dotter. Valet att flytta hade gett mig ångest och huvudvärk ett bra tag men när det väl var bestämt och gjort så insåg jag ganska omgående att det inte fanns något bättre alternativ och att det här nog var det allra bästa för alla inblandade.

I slutet av oktober åkte jag på en arbetsintervju och fick dagen efter reda på att jobbet var mitt. Om jag inte minns fel så var det under oktober jag var på en hysteriskt patetisk och pinsam dejt, men det är ju en annan historia. Månaden slutade i alla fall med ett leende eftersom jag på knapp två månader på ny ort lyckats få ett jobb.

November var månaden då jag började jobba. Trivdes redan från första veckan. Har nog aldrig varit på en arbetsplats med så hysteriskt trevliga och roliga människor och där det är så högt i tak.

Och så kommer vi då fram till december där jag befinner mig just nu, och ni också för den delen. December har varit en bra månad. Visst dyker en hel del minnen upp som varit jobbiga, men det finns så mycket gott som vinner över det tråkiga vilken dag som helst. Månaden började med en grymt trevlig julfest på jobbet och fortsatte med jullunchen, julklappsshopping och en grymt trevlig och lyckad dejt.

Och nu sitter jag här, den 23:e december kl 07:37 pga att jag fick ta den tvättiden som fanns kvar och ska försöka sammanfatta året som gått i några ord här på slutet. Och vad mer kan man säga än att året varit omtumlande. Har nog aldrig haft ett så känslomässigt år på både gott och ont men i slutänden så kan jag inget annat säga än att jag mår toppen och att allt nog ändå händer av en anledning. Så bra som jag har mått de senaste månaderna var det länge sen jag mådde.

Vill önska eventuella bloggläsare en God Jul och hörs vi inte innan även ett Gott Nytt År.

Kramar från den Segerbringande!!

Otrevlighet, ett vinnande koncept?

Jag har förvisso aldrig jobbat som telefonförsäljare men....

Vinner man verkligen fler kunder på att vara jävlig och dryg?

Har nu under 2 veckors tid blivit jagad av mer eller mindre otrevliga telefonförsäljare. Det är väl en sak om det ringer någon och försöker sälja en produkt eller en tjänst till mig och när jag visar mitt ointresse genom att på ett trevligt sätt säga "nej tack" tackar för sig och önskar mig en fortsatt trevlig dag. Det kan jag ta. Jag hatar inte alla människor och jag vet att telefonförsäljning nu mera är en ganska stor del av försäljningsmarknaden. Men när det ringer folk som blir arga, ja t o m ifrågasätter varför jag inte vill ha deras jätte bra tjänst. Ifrågasätter varför jag inte vill spara pengar. Mer eller mindre undrar om jag är dum, då blir jag arg.

"ja, men varför vill du inte ha det här istället för det du redan har. Det är ju mycket billigare. Vill du inte tjäna lite extra pengar. Spara några kronor i månaden"

Men för tusan, jag hade ju redan svarat nej. Behöver jag verkligen förklara för dem varför också?

Jag har väldigt svårt att tro att man vinner över folk genom att tjata. Ska iofs erkänna att jag vet folk som "vunnits över" på grund av ihärdigt tjatande och en utlovad rabatt, men det kan väl inte vara många som ändrar sig bara för att nån tjatar tillräckligt länge på dem?

Det har verkligen omvänd effekt på dig. Jag vill inte vara otrevlig och slänga på luren i örat, men nästa gång någon jävel ifrågasätter min intelligens ska jag förklara vilka idioter dom är och sen slänga på luren i örat.

Watch out, Berenike is out for revenge!!!



(Vill här tillägga att jag faktiskt känner en som arbetar som telefonförsäljare och denna personen är både intelligent och trevlig och beter sig inte som ett svin i telefonen när hon ringer upp de hon ska.)