En känslomässig berg & dalbana...
I ena stunden arg, ledsen och besviken. Julen närmar sig. Jag älskar julen, men den här julen blir inte som innan. Det blir första julen som min dotter ska fira utan båda sina föräldrar samtidigt. Känns orättvist, men vad ska man göra. Nu är det som det är. Blir tårögd av tanken på det till och från i alla fall.
I nästa stund vänder jag mig om och ser hur min dotter och hennes kusiner tagit på sig kjolar och dansar i bakgrunden. Så söta. Det får mig att le. Jag stortrivs på mitt nya jobb och lägenheten är toppen. Det får mig att må så väldigt bra det också..
Sätter igång lite Winnerbäck. Kan inte låta bli att bli glad då. När allt kommer omkring är livet rätt skönt i alla fall.
I nästa stund vänder jag mig om och ser hur min dotter och hennes kusiner tagit på sig kjolar och dansar i bakgrunden. Så söta. Det får mig att le. Jag stortrivs på mitt nya jobb och lägenheten är toppen. Det får mig att må så väldigt bra det också..
Sätter igång lite Winnerbäck. Kan inte låta bli att bli glad då. När allt kommer omkring är livet rätt skönt i alla fall.


3 Comments:
Ja julen är ju barnens stora dag på hela året(förutom födelsedagen=)). Klart att det känns ledsamt och fruktansvärt orättvist när man blickar tillbaka och tänker på hur det var. Då minns man de fina stunderna och minnena. Sedan kommer ilskan och förtvivlan, varför? varför händer detta mig?
Man får sina svackor, ja man kan egentligen kalla det en mindre depression och tycker att allt är sk-t. Men det går över och nästa morgon är det en ny dag... och tur det =)
Det kommer säkert bli supermysigt ändå :-)
Ibland bryts traditioner, men det viktiga är att man har de personer som får en att må bra runt omkring sig....
Första gången är alltid värst (sedan är det på sin höjd näst värst)... :)
Post a Comment
<< Home