Ris och ros.......eller som jag skulle uttrycka mig, idioter och hjältar.
Att man, när man skaffat barn, sätter barnet i första hand när det gäller många saker borde väl vara en självklarhet men så är det verkligen inte för alla. Här följer några exempel på mer eller mindre (enligt mig) korkade bevis på tillfällen där personer tänker på sig själv före barnet:
Pappan ringer mamman och säger att han vill komma och hämta sin dotter. Vistelsen hos pappan ska vara i 5 dagar och under denna tiden måste pappan jobba 2 dagar. Mamman frågar då hur han tänkt lösa det med barnpassning undertiden han är iväg. Då föräldrarna bor på olika platser och dottern bor hos mamman finns ingen barnomsorg hos pappan. Pappan säger att hans nya tjej (läses tant) som dottern träffat 2 gånger (ca 5 timmar sammanlagt) ska ta hand om henne. Till och med dagis har inskolning. Hur kan man tycka det är okej att lämna dottern hos någon som mer eller mindre är en främling för henne. Speciellt korkad är idén då dottern knapp träffat pappa de senaste 4 månaderna. Att dottern ska lära känna den nya kvinnan (läses tanten) är en självklarhet om hon är någon pappan tänkt sig ha ett liv ihop med men vore det inte schysst för både dottern och den nya om de fick tid att lära känna varandra. Tilläggas bör att det finns andra som mer än gärna skulle ställa upp och ta hand om dottern då pappan behöver jobba några timmar men han förklarar att han absolut inte tänker fråga dem. Det viktigaste är tydligen inte dotterns välmående utan att pappa får bestämma, hur korkad idén än må vara.
En annan pappa sätter alltid sitt jobb och möjligheten att tjäna pengar före sin son. Han träffar honom varannan helg. Däremellan ringer han inte honom och när mamman frågar om han kan hjälpa till några timmar en kväll eller möjligen ta honom en dag tidigare än vanligt p g a att mamman ska iväg på ett viktigt möte eller iväg under helgen så går det absolut inte. Han får ju aldrig någon tid för sig själv säger han eftersom han jobbar så mycket. Stackarn. Mamman har självklart så mycket egentid så hon inte vet vad hon ska göra av den. Hon tar ju hand om sonen mån-sönd ena veckan och mån-fredags morgon andra veckan. Det är tydligen skillnad på folk och folk. Man får förstå att det är viktigare för pappan att jobba och bli rik (skrattar så tårarna rinner) än att ta hand om sin son. Sonen kommer säkert ringa och tacka sin pappa om några år för att han jobbade istället för att ta hand om honom, eller så kanske risken är större att sonen väljer att inte ringa pappan alls. Tilläggas ska att den tiden pappan har sonen jobbar han också och låter sonens 12 åriga styvdotter ta hand om honom istället.
Det finns många andra "bra" idéer men jag orkar faktiskt inte skriva ner alla för jag blir på så förbannat dåligt humör då. Ska självklart sägas att det finns många mammor som inte heller vet hur man beter sig. Som påpekar för folk att de brukar säga att de vill döda sina barn, eller som saknar all form av empati för andra osv. Väljer dock att inte skriva om dessa heller då jag får skrivkramp om jag klottrar ner allt.
Tack och lov finns det MASSOR av bra pappor och mammor också, varesig de bor tillsammans med den andre föräldern eller inte. Föräldrar som alltid ställer upp om möjlighet finns. Som ser tiden med sina barn som kvalitetstid och inte en börda. Föräldrar som ser till att få lite egentid för att kunna fungera som bra föräldrar.
En applåd och en kram till dessa kämpar och en påse pisk (för att inte skrämma känsliga läsare) till de övriga idioterna som inte förtjänar så fina barn som de har.
Pappan ringer mamman och säger att han vill komma och hämta sin dotter. Vistelsen hos pappan ska vara i 5 dagar och under denna tiden måste pappan jobba 2 dagar. Mamman frågar då hur han tänkt lösa det med barnpassning undertiden han är iväg. Då föräldrarna bor på olika platser och dottern bor hos mamman finns ingen barnomsorg hos pappan. Pappan säger att hans nya tjej (läses tant) som dottern träffat 2 gånger (ca 5 timmar sammanlagt) ska ta hand om henne. Till och med dagis har inskolning. Hur kan man tycka det är okej att lämna dottern hos någon som mer eller mindre är en främling för henne. Speciellt korkad är idén då dottern knapp träffat pappa de senaste 4 månaderna. Att dottern ska lära känna den nya kvinnan (läses tanten) är en självklarhet om hon är någon pappan tänkt sig ha ett liv ihop med men vore det inte schysst för både dottern och den nya om de fick tid att lära känna varandra. Tilläggas bör att det finns andra som mer än gärna skulle ställa upp och ta hand om dottern då pappan behöver jobba några timmar men han förklarar att han absolut inte tänker fråga dem. Det viktigaste är tydligen inte dotterns välmående utan att pappa får bestämma, hur korkad idén än må vara.
En annan pappa sätter alltid sitt jobb och möjligheten att tjäna pengar före sin son. Han träffar honom varannan helg. Däremellan ringer han inte honom och när mamman frågar om han kan hjälpa till några timmar en kväll eller möjligen ta honom en dag tidigare än vanligt p g a att mamman ska iväg på ett viktigt möte eller iväg under helgen så går det absolut inte. Han får ju aldrig någon tid för sig själv säger han eftersom han jobbar så mycket. Stackarn. Mamman har självklart så mycket egentid så hon inte vet vad hon ska göra av den. Hon tar ju hand om sonen mån-sönd ena veckan och mån-fredags morgon andra veckan. Det är tydligen skillnad på folk och folk. Man får förstå att det är viktigare för pappan att jobba och bli rik (skrattar så tårarna rinner) än att ta hand om sin son. Sonen kommer säkert ringa och tacka sin pappa om några år för att han jobbade istället för att ta hand om honom, eller så kanske risken är större att sonen väljer att inte ringa pappan alls. Tilläggas ska att den tiden pappan har sonen jobbar han också och låter sonens 12 åriga styvdotter ta hand om honom istället.
Det finns många andra "bra" idéer men jag orkar faktiskt inte skriva ner alla för jag blir på så förbannat dåligt humör då. Ska självklart sägas att det finns många mammor som inte heller vet hur man beter sig. Som påpekar för folk att de brukar säga att de vill döda sina barn, eller som saknar all form av empati för andra osv. Väljer dock att inte skriva om dessa heller då jag får skrivkramp om jag klottrar ner allt.
Tack och lov finns det MASSOR av bra pappor och mammor också, varesig de bor tillsammans med den andre föräldern eller inte. Föräldrar som alltid ställer upp om möjlighet finns. Som ser tiden med sina barn som kvalitetstid och inte en börda. Föräldrar som ser till att få lite egentid för att kunna fungera som bra föräldrar.
En applåd och en kram till dessa kämpar och en påse pisk (för att inte skrämma känsliga läsare) till de övriga idioterna som inte förtjänar så fina barn som de har.
posted by Berenike | 7:06 AM
1 Comments:
Klockren! det tragiska är att föräldern missar så många magiska ögonblick av sitt barn liv då han/hon är upptagen med sig själv, jobb, sig själv, jobb, sig själv etc. Att låta sitt barn komma i andra hand är det värsta man kan göra som förälder.
Det gör ont i hjärtat att se sin son gråta över sin pappa som "aldrig är där" när han behöver honom, som aldrig ringer för att säga hej och fråga hur han mår och hur hans dag har varit. Det gör ont i hjärtat och i min själ att se honom så förtvivlad och ledsen över en pappa som borde finnas och vara en naturlig del av hans liv men som inte är det - som borde vara en självklarthet enligt mig....
Post a Comment
<< Home