Och den ljusnande framtid är vår.....

Nej, jag ska inte ta studenten. Ska däremot flytta imorgon. Blir en resa på drygt 40 mil från landsbygden tillbaks till storstan där jag en gång föddes och växte upp. Känns både spännande och lite läskigt.

Att packa är en hel vetenskap. Ska jag packa saker i logisk ordning för att ha det lite lättare när jag väl packar upp det eller snabbt behöver nått, eller ska jag försöka packa jämntungt och blanda barnleksaker med kökshanddukar och toalettartiklar bara för att få lite färre lådor.

Eftersom jag inte skulle kunna tänka mig att blanda hur som helst då det talat totalt emot mitt ordningssinne packar jag självklart kökssaker för sig osv. Hur noggrann man än är sitter man dock med några kartonger, låt oss kalla dem gott och blandat kartonger, där man sedan man kommit fram kommer få leta frenetiskt efter saker man behöver. Konstigt nog är det ju alltid i de lådorna just dessa "akutprylar" ligger.

Sen kommer man till nästa dilemma. Kommer allt få plats? Det är lustigt hur mycket saker man samlar på sig. Även fast jag kastat massor finns det ändå så oändligt mycket kvar. Packar så väl jag kan. Tar isär möbler till viss del. Sen sitter jag med en hög saker som inte får plats nångonstans. Det är då pappåsarna dyker fram. Gillar inte att packa i pappåsar, men vad gör man. Har jag dessutom riktig otur kommer jag spendera timmarna fram till midnatt med att ta isär möbler ännu mer då min flytthjälp anländer i kväll och vi då kan se hur stor chansen är att få in allt.

Nu till nästan sak. Att flytta innebär inte bara fysiskt arbete utan också psykiska påfrestningar. Beror väl lite på varför man flyttar men för mig som går ifrån ett förhållande på drygt 7 år är det både med lättnad och vemod jag åker. Funderar över hur det kommer kännas när jag väl sitter i min lägenhet. Antar att det vissa stunder kommer kännas skönt medans andra kommer fyllas av tårar och frustration.

Att plötsligt bli singel igen efter ett långt förhållande är ju en viss omställning men hjälp vad mycket fördelar jag kan hitta med det. Att få ta hand om bara mig själv och min dotter. Att få bestämma själv vad vi ska äta, när jag vill städa osv. Jag får inreda rummen hur jag vill och känner jag för att gå omkring och se ut som "hej kom och hjälp mig" en hel dag så gör jag det. Nu ska väl iofs tilläggas att jag har sett ut som jag känt för innan, men nu kan jag ju göra det utan att mitt samvete säger att mjukisbyxor varje dag kanske inte är hysteriskt upphetsande.

Hur som helst så lever jag lite efter talesättet "Efter regn kommer solsken" för jag har svårt att se att detta i slutänden blir något annat än positivt. Jag har ju faktiskt fått en möjlighet till en nystart. Kanske t o m få bli nykär någon gång igen. Det ni. *s*

Pga flytten kommer jag nu inte ha möjlighet att skriva lika ofta på ett tag, men om tillfälle finns så sätter jag mig vid en dator och skriver ihop nått. Allt detta pga att min nya bredbandsleverantör måste ta 3-5 veckor på sig att åka ut till telestationen och sätta igång det. Måste vara jobbigt.

Well, det var allt för nu. På återseende inom kort.